the best movie ever in my not so long life...
...and I can promise that I cried like a baby! Idag har jag sett den absolut bästa filmen i hela mitt liv. Jag grät nästan hela filmen. Det handlade om en liten flicka som fick cancer i tidig ålder. Det ens asom kunde rädda flickan var nya organ men ingen kunde ge henne de. Så föräldrarna gjorde ett provrörsbarn, ett "donationsbarn" så att säga. Hennes organ donerades ut redan när hon var en bebis. När flickan blev äldre tvingade föräldrarna henne till detta. Tillslut sa den cancersjuka flickan stopp, hon visste att hon förr eller senare skulle du så hon bad sin syster att säga ifrån. Och det gjorde hon. Flickan med cancer träffade även en pojke med cancer, dom blev ihop och hade det hur underbart som helst. En dag dog han. Kan ni tänka er ?
Nej jag tycker att man ska ta vara på livet hur illa det än är. Tänkte väldigt mycket på min lillebror när jag såg filmen. För det fanns även en lite pojke i familjen, i samma ålder som min bror. Föräldrarna lade ner så mycket tid på den sjuka dottern att de glömde den lilla pojken. Det skickade iväg han på läger i ett år mot sin vilja. Det var så hemskt, jag grät som bara den. Skulle till och med kunna börja gråta nu när jag skriver det här. Det första jag gjorde när jag såg min lillebror idag när jag kom hem var att krama om han. Det händer aldrig annars eftersom att vi är osams så ofta. Jag har bestämt mig för att inte vara osams med han mer !
VERKLIGEN värd att se! Känner mig som en annan människa på något sätt..
Hon och hennes pojkvän innan han dog och hon tappade allt hår
//Pussronja
Kommentarer
Trackback
